Under några år har möjligheterna till färgmätning av tryckfärger blivit allt enklare och billigare. Därför tror man ofta att det är enkelt, billigt och framför allt mycket exakt att mäta tryckfärger. Och det även med olika märken och generationer av mätinstrument. Är detta sant?
Om man tittar på viss forskning verkar detta inte nödvändigtvis vara fallet. IFRA kräver t.ex. att när man mäter BCRA-keramikplattor ska skillnaderna i färg mellan olika mätinstrument vara lägre än Delta-E 0,3 bör vara. I verkligheten såg det dock annorlunda ut. I en undersökning av Nussbaum hade 8 av 9 mätningar ett Delta-E större än 2,0. I en undersökning av Wyble & Rich låg avvikelserna mellan Delta-E 0,76 och 1,68. Men varför är avvikelserna så stora?
Å ena sidan skiljer sig mätinstrumenten åt i fråga om hur de belyser de ytor som ska mätas. Detta är viktigt i två avseenden: Å ena sidan kan mätningarna, beroende på materialet, skilja sig mycket åt om t.ex. ljuset från endast en ljuskälla sänds ut på mätytan och mäts. Om t.ex. en mätanordning har endast en lampa som lyser i en 45 graders vinkel på mätytan och dess reflektion mäts, kan mätningen avvika med upp till Delta-E 3,0 om man bara vrider mätanordningen runt sin egen axel. Om en vänsterhänt person och en högerhänt person mäter samma plattor med samma mätinstrument kan mätningen bli helt annorlunda helt enkelt på grund av att mätinstrumentet hålls på olika sätt och att plattorna belyses i olika vinklar.
Lösningen på detta: Flera ljuskällor fördelas i en mätanordning eller, i bästa fall, belysningen sänds ut direkt i en cirkel i en vinkel på 45 grader för att minimera sådana effekter.
